Idag satt jag och vantade pa bussen nar en kille kom fram och satte sig bredvid mig. Vi satt tysta ett tag innan han beromde mig for mina sneakers. Efter det fragade han var jag kom ifran och sedan var samtalet igang. Vi pratade om allt fran hur goda burritosarna ar pa Taco Bell (varfor finns Taco Bell fortfarande inte i Sverige?!) och rastakulturen i Limon till finanskrisen och presidentvalet i USA. Sedan efter ett tag visade det sig att han var nicaraguan och vi fordjupade oss i det istallet. For det ar inte allt for kul att komma fran Nicaragua och bo i Costa Rica. Fordomar och hat mot nicaraguaner ligger djupt rotat hos folket har.
I Nicaragua ar ekonomisituationen namligen inte sa bra. Det finns knappt nagra jobb och manga nicaraguaner tvingas darfor lamna sitt land for att forsoka hitta nagot att forsorja sig (och kanske hela sin familj) pa i Costa Rica istallet. Jag kanner verkligen for det folket for har visar man verkligen oppet hur mycket man ogillar invandringen och det ar t.ex. inte heller ovanligt att man utnyttjar nicaraguanerna for mindre loner pa arbetsplatserna.
Detta satt vi och pratade om dar pa busshallplatsen tills det blev morkt ute. Tva personer som traffats for forsta gangen och som inte kanner varandra overhuvudtaget. Det basta ar att det inte spelar nagon roll. Jag kanner ett band och medkansla for alla manniskor bara av den anledningen att vi alla ar manniskor och det racker.
