Nej, jag ar inte dod. Bara nastan. Kom hem efter en trip till Panamá i tisdags kvall. Den langa bussresan pa ca 20 timmar var en upplevelse men langa bussresor i Latinamerika rekommenderas generellt inte. 35 grader, stekande sol, haliga vagar. Pa vagen tillbaka tror jag vi stannade ca sex ggr for kontroll av alla resvaskor. Forsta stoppet vid landsgransen till Costa Rica dar de kollade sa los ticos inte smugglade med sig varor varda mer an 500 dollar vilket namligen ar olagligt. De andra fem antar jag var for droger. Att passera dessa kontroller med olagliga saker ar dock inte sa svart, med 20 dollar i fickan pa polisen och man har passerat utan nagra problem alls... vilket ocksa var vilket manga personer gjorde.
Panamá liknar annars mycket Costa Rica (de ar ju trots allt grannar). Enda undantaget som avviker sig mycket ar huvudstaden la ciudad vilket manga sager liknar Miami.Som vanligt traffade jag pa mycket manniskor. Det har borjat bli lite av en tradition att lista manniskorna. Forst en colombian som jag hade djupa diskussioner om Panamákanalens betydelse med, en ekonomiprofessor som garna ville visa oss runt i hela landet, en señor som erbjod en vecka pa sin lyxyacht i kanda La Bahía, en full taxichauffor som lockade med gratis taxi under hela var stay, tva skateande mexikaner som jattegarna ville besoka Sverige, en bartender som bjod pa uppfriskande kaffeshot dagen efter och till sist en tico som guidade oss till de basta stallena pa vagen (han hade ingen aning sjalv men det gjorde det bara extra roligt).
Nagot som skiljer sig mycket at mellan de tva grannarna ar ocksa sattet att prata pa. Nagot som jag inte trodde var dock att man kunde urskilja min accent pa spanska men tydligen har jag lart mig ratt bra da tva personer fragade om jag kom fran Costa Rica.
