Bailando en la lluvia

Angaende det extrema regnet sa ar det verkligen extremt i vissa delar av landet nu. Det ar kant att Oktober ar den manaden da det regnar som mest. Hela byar vid kusterna har varit oversvammade denna manaden. Har i San José ar dock det varsta som hander att gatorna ibland pa eftermiddagarna liknar mindre floder. Oktobers soundtrack ar sjalvutnamt Fat Joe - Make it Rain (feat. Lil Wayne) (aven om de uppenbarligen referar till dollar-rain). Med den, och med den skona latinoversionen med Zion, flyter jag fram pa gatorna i regnet.

El miedo de los nicaraguenses

Idag satt jag och vantade pa bussen nar en kille kom fram och satte sig bredvid mig. Vi satt tysta ett tag innan han beromde mig for mina sneakers. Efter det fragade han var jag kom ifran och sedan var samtalet igang.

Vi pratade om allt fran hur goda burritosarna ar pa Taco Bell (varfor finns Taco Bell fortfarande inte i Sverige?!) och rastakulturen i Limon till finanskrisen och presidentvalet i USA. Sedan efter ett tag visade det sig att han var nicaraguan och vi fordjupade oss i det istallet. For det ar inte allt for kul att komma fran Nicaragua och bo i Costa Rica. Fordomar och hat mot nicaraguaner ligger djupt rotat hos folket har.

I Nicaragua ar ekonomisituationen namligen inte sa bra. Det finns knappt nagra jobb och manga nicaraguaner tvingas darfor lamna sitt land for att forsoka hitta nagot att forsorja sig (och kanske hela sin familj) pa i Costa Rica istallet. Jag kanner verkligen for det folket for har visar man verkligen oppet hur mycket man ogillar invandringen och det ar t.ex. inte heller ovanligt att man utnyttjar nicaraguanerna for mindre loner pa arbetsplatserna.

Detta satt vi och pratade om dar pa busshallplatsen tills det blev morkt ute. Tva personer som traffats for forsta gangen och som inte kanner varandra overhuvudtaget. Det basta ar att det inte spelar nagon roll. Jag kanner ett band och medkansla for alla manniskor bara av den anledningen att vi alla ar manniskor och det racker.

Llego al dancehall y el passa passa se apodero de la pista

Det blev inget Playa Jaco denna helgen p.g.a. extremt regn (som inte ar nagot ovanligt under regnperioden). Istallet firade vi Karolinas 19-ars dag i "El Pueblo", ett ökänt stalle i centrala San José vilket jag ar glad att presentera for er. Det ar ett inhangnat stalle bestaende av bargator med mer an hundra barer. Det liknar en liten by och darav namnet.

Vi tillbringade majoriteten av kvallen/natten pa "Ebony 56", ett av de basta stallena som inriktat sig pa dancehall, hiphop och reggae. Att man befinner sig i Latinamerika marker man verkligen tydligt inne pa klubbar. Ljudnivan ligger snappet hogre an extremt hogt och de flesta dansar mer an extremt mycket.

Nar vi satte oss i taxin hem med musiken fortfarande ringande i oronen var det ljust ute igen och vi tog vagen om en "panaderia" (som finns i varje gatuhorn) och kopte nybakat brod innan vi dackade i sangen.
Den farskpressade juicen och den gallo pinton jag at nar jag vaknade kan ha varit det godaste jag atit nagonsin.

¡Qué rajado!

Har ska jag forsoka overtala K att vi ska sova (om det blir tid over for somn) pa hennes fodelsedag. Bara nagra hundra meter fran Costa Ricas kandaste surfstrand Playa Jacó.

Uno solo es nuestro Señor, Cristo

Att Costa Rica ar ett kristet land marks tydligt. Manga bar stora kors runt halsen, majoriteten har klistermarken med avbild av Jesus pa sina bilar och att svara "Bien, gracias a Dios" (= Bra, tack vare Gud) nar man svarar pa hur man mar ar mycket vanligt. I skolan borjar varje mattelektion med att alla star upp medan lararen ber en bon som avslutas med att alla gor korstecknet. Korstecknet ar nagat man ser ofta har. Alla katoliker gor t.ex. korstecknet nar de ser en kyrka. Och med tanke pa antalet kyrkor har blir det manga ganger.

Forra helgen var jag i kyrkan for forsta gangen. Dar pratade man om forlatelse. Under tiden stallde sig nagra personer upp med handerna mot himlen. Andra satt med nedbojda huvuden och tarar i ogonen. Ytterligare nagra grat helt oppet.

Religion ar en stor del av mangas liv har... och som en señora fragade mig: "Om du inte tror pa Gud, vad tror du pa?"

Aven om jag personligen inte tror pa Gud tycker jag att det ar fint att folk dedikerar sig sa mycket till nagot att de ger hela sin tro till det. Och jag tror att religion ar ett bra satt for manniskan att halla sig pa ratt vag i livet.

Buenas dias, ¿como amneció?

Vad man inte vaknar upp av pa morgonen i Sverige:
motorcyklar som later hogre an flygplan, aggbilen, bilar som spelar sa hog musik att de later som de ska spranga hogtalarna, vakt som ringer pa dorren och kollar sa allt ar okej, billarm, grannar som har fest kl 06 am medan de tvattar bilar, papegojor, folk som slar med nycklar pa gallret och vill salja frukt (eller bara beratta sina livshistorier), hundfights.

Tú sabes que somos de calle... hay cría y corazón!

Daddy Yankee - Somos de la Calle. Denna lat har pumpats hogt pa de flesta stallen har och har darfor varit omojlig att undvika. Laten ar soundtracket till Daddy Yankee's nya film "Talento de Barrio". Filmen handlar om Raymond Ayala (kandare som Daddy Yankee) som spelar Edgar Dinero. En arg ung man fran Puerto Rico's slum som fastnar mellan the thug life of his neighbourhood and the beat of his barrio. Filmen ar inspelad i Cagun och San Juan i Puerto Rico och innehaller manga snygga bilder darifran. Los barrios och gatorna i Puerto Rico liknar pa manga stallen Costa Rica.