Hasta que la mañana viene

I december slutar det regna och sommaren tar over. Detta maste ju saklart firas... och det gors det verkligen. Vad som gor denna tid annu galnare ar att de flesta far sin aguinaldo, julbonusen, som består av en hel månadslön extra i december. Kombinationen mycket pengar och ledighet gor los ticos galna.

Forst ut ar Festival de la Luz en San José, efter det det stora TV-sanda Zapote, som foljs av de typiska festerna i Santa Cruz och till sist halls de miljon-pakostade Palmares. Vad de alla har gemensamt ar: El Tope (hastparad), Los Toros (tjurfaktning fast utan matadorer, det gar bara ut pa att tjuren jagar folk, och folk som forsoker rida tjurarna) och Los Toldos (tillfalligt byggda barer och klubbar med olika teman/musik) med oversponsring av Imperial, Rock Ice och Pilsen (alla fran samma bryggeri Cervecería Costa Rica).

Jag har sett till att befinna mig vid alla tillfallen. Nasta helg avslutas Palmares, efter det kan jag avgora vart los ticos festar som bast.

Yo quisiera que estuviera en posición nuestra

Banton - Yo Quisiera.

"En Costa Rica la pobreza y el sufrimiento aumentan, día con día y no hacemos nada para detenerla, el gobierno habla y no actúa. Esto pasa en nuestra país y en el Mundo."

(Fattigdomen och lidandet i Costa Rica okar dag for dag, och vi gor ingenting for att stoppa det, staten pratar men agerar inte. Detta hander i vart land och i varlden.)

"La pobreza y el sufrimiento no están para que los entendamos, sino para que resolvamos " - Vicente Ferrer i Moncho

Cultivando wheat quemando buena ganjah

Alla droger i Costa Rica ar illegala. Bara de vanligaste; koffein, nikotin och alkohol ar lagliga. Men som i de flesta lander ar aven illegala droger vanliga. Costa Rica har ett okej klimat for cannabisodling och med tanke pa landets placering som jag namt forut (mellan Colombia och USA) strommar det aven igenom mycket vitt guld. Kokaintransporter stoppas lite då och då, harom vecka stoppade man till exempel en bat lastad med 5 ton kola pa hav tillhort Costa Rica. Även cannabisplantage upptäcks och bränns med jämna mellanrum.

Cannabis ar en drog som ar allmant accepterat i Costa Rica. Pa gatan saljs "cajeta", som det kallas, till hoger och vanster. Detta ar direktimporterat fran Colombia, fullt med fron och lag THC-halt. Ett annat som saljs ar "sinsemilla" som ar dyrare men det garanterar aven mycket hogre kvalitet. Det ar grona blommor helt utan tillsatser.

Pa den karibiska sidan av Costa Rica anses Cannabis lika legalt som pa Jamaica. Kokain daremot ar inte lika accepterat. Det ar kant att manga hemlosa pa San Josés gator ar hemlosa just for att de en gang fallit for kolan.

La guerra en las carreteras

"Costa Rica alskar freden. Men har ett krig pa sina vagar. Om du dricker, kor inte" och "Om du ska dricka, kor inte!" kan man se pa manga stallen. Tyvarr ser man aven manga kors, vilka symboliserar dod, vid sidorna av vagarna.

Chepe centro vs. Guahnacaztlan

San José vs. Guanacaste

Manga sager att Chepe (San José) ar landets baksida. Det haller jag inte med om. Huvudstaden ar dar jag alltid kommer kanna mig som mest hemma i Costa Rica. Det kanske inte ar varldens finaste stad med sin Zona Roja och Coca Cola, men i Chepe gor folket staden. Det finns liv och det ar det jag uppskattar.

Guanacaste daremot ar hjartat av kulturella och traditionella Costa Rica. I Guanacastes sma byar lever verkligen den gamla kulturen kvar. Att ata nat annat an ris, bonor, tortillas och kyckling finns inte. Kor gar pa gatorna, 4-aringar rider hast och ett stort noje ar att leka med tjurar. Det popularaste ar att satta sig pa en tjur och forsoka halla sig kvar sa lange som mojligt, men aven tjurfaktning halls.

Guanacaste ar ocksa hemmet av turismen pga. kustlinjen. Strander jag nu sjalv kanner till ar: Playa Hermosa, Playa Panamá, Playa Carrillo, Playa Sámara, Playa Naranjo, Playa Tamarindo, Playa del Coco, Playa Grande, Playa Flamingo.

Den storsta skillnaden mellan de tva platserna maste jag anda tillagga ar i vilket tempo man lever livet. I San José dunkar hjartat fortare, I Guanacaste kanns det som om klockor inte existerar overhuvudtaget.

El paraíso que yo nunca voy a olvidar

Salsatoner ar det sista jag hor innan jag sluter mina ogon. Somnen tar sitt grepp om mig och kroppen slappnar av helt. Drommar tar mig bort ett tag innan jag vacks av en kokosnot som faller ned nara.

Jag oppnar ogonen och ser det bla havet och den vita stranden igen. Solen varmer min sjal och havet kommer aldrig att sluta fascinera mig. Jag ar i paradiset.


Det ar fa ganger verkligheten du har framfor dig ar battre an alla drommar. Men ibland slar livet allt.

Terremoto de 6,2 grados ayer.

"I saw how the earth moved and how it took my family".

Allt ar lugnt och stilla... innan allt borjar rora pa sig. Det ar verkligen en speciell kansla att kanna jorden skaka under dig som inte gar att beskriva, det maste upplevas.

15 doda, 22 saknade, 28 000 personer utan vatten, 1400 strandsatta, insatsstyrka pa 10 000 personer. (Las om det pa La Nacion eller pa engelska pa CNN).

(Annars ar jag sjalv tillbaka i San José over helgen. Sedan blir det tillbaka till underbara Guanacaste.)