El país de paz

Costa Rica marknadsfor sig sjalva alltid som "det fridfulla landet" och ar alltid noga med att papeka att de inte har nagon armé. Utat sa stammar detta. Costa Rica ar inte i konflikt med nagot annat land och deras utrikespolitik ar stadig. Krig har nastan aldrig forekommit i landets historia...

... vad som dock tycks glommas bort ar kriget som forsigar pa gatorna. Drogerna, ranen, morden. Nastan alla man fragar har blivit ranade nagon gang i sina liv. Detta aret har 60 personer mordats i bara EN av de sju provinserna. Droger ar inte sa konstigt att det finns mycket av har... landet ligger ju trots allt emellan den storsta exporten (Colombia) och den storsta importen (USA) i varlden.


De hogst uppsatta pa gatorna har aven ibland ett finger med i spelet i politiken. Igar falldes t.ex. en politiker for samarbete med en stor knarkkung. Korruptionen nar aven polisen. Nagra roda (landets 1000-sedlar) och ett ran eller en bilstold forsvinner ur polisens minne.

Kriminaliteten speglas tydligt i hur manga sakerhetsatgarder man tar. Inte ett enda stalle existerar utan vakter. Majoriteten av hemmen har vakthundar. For att inte prata om alla hoga portar och galler. Mitt hus har fyra olika las pa fyra olika "dorrar" man maste ta sig igenom innan man kan entra huset.

Vad som dock bor kommas ihag ar att detta ar synen fran en svensk. Jag tvivlar pa att nagon fran nagot annat land i Central- eller Sydamerika skulle reagera pa valdet har. Sanningen ar de kanske t.o.m. skulle se positivt pa situationen vilket iofs ar skrammande, men detta ar verkligheten.

Jale, no importa, borrachos en el día

Forra helgen var galen. Jag, Karo och kusinen Naty tog bussen till Guanacaste tidigt i fredags morse och stannade till sent pa kvallen i sondags. Jag skulle helst vilja summera dagarna i bilder da de sager mer an ord, men det finns inte manga bilder pa min kamera nu da en kille lekte med den och rakade trycka pa "radera alla" med ursakten att han inte forstar svenska.


Pa grund av det blir det summering i punktform: Nacazcol, solbranna, strandhang vid det himmelsblaa havet, galen nattbilkorning, kokosnatsatande, festande vid barerna pa Playa del Coco, nytt trevligt folk (inklusive "los viejos" som jag dopte dom till, tva broder i 30-ars aldern som var vara grannar pa hotellet), Imperial, spanglish, somnloshet, biljardspelande, dansande, fem timmar i en buss full med folk utan air condition.

106.0 Hiphop y mas - para todos mae's que diggin

Jag har hittat min radiostation! Idag testade jag den Costarikanska radion i min mp3-spelare for forsta gangen. Jag bladdrade igenom manga salsa-, nyhets- och framforallt rena reggaetonstationer innan jag pa 106 kunde avnjuta Lil Wayne's vackra rost. Ingen kass Rixfm pa 105.9 har alltsa.

Bland alla amerikanska artister (inte bara de allra kandaste) lagger de skona spanska remixerna, som Beatz skapar, aven till en skon latinokansla. En kanal som denna skulle man aldrig hitta i Sverige.

Med solen brannande i ansiktet och med underbar musik i oronen omgiven av palmer och dammig trafik madde jag riktigt bra pa vag till skolan i morse. Vid det tillfallet insag jag pa riktigt att jag verkligen njuter av att befinna mig i detta land.

Ey, mamacita, so bonita

Har kallar man inte mig bara Hanna. Jag har fatt manga andra namn. De framsta ar macha och gringa. Men aven rica, mamacita, Hannita, machita, Hanna Montana, la sueca, Hanniski, Ms. Fly, mi amor, reina, Hanilla, rubia och mami anvands valdigt mycket.

Jag tror ocksa att nastan alla 1300 personer i min skola kan mitt namn nu. Det hander ratt ofta att folk jag aldrig pratat med ropar mitt namn efter mig. Det ar som att jag bar samma uniform som alla andra men med mitt blonda har och blaa ogon sticker jag verkligen ut anda. Idag kom aven fem okanda killar fram till mig nar jag var i Coronado centro och de visste valdigt mycket om mig for att aldrig ha pratat med mig. Jag antar att jag ar ett ganska latt offer for gossip och att jag vid det har laget ar ganska kand som den blonda svenskan. Detta trots att Coronado ar en relativt stor stad (storre an M-dal) och dessutom sitter ihop med Costa Ricas storsta stad San José. Jag kan bara tanka mig hur snabbt folk hade lart sig att kanna igen mig om jag hade bott i en mindre stad...

Evolución Tropical Vox

Wisin y Yandel, Collie Buddz och Banton ar bara nagra artister jag sag pa festivalen Evolución Tropical Vox igar. 07:30 tog vi bussen fran San José till festivalomradet i Alajuela dar vi mottes av tusentals glada manniskor (nagra lite for glada for att vara kl. 09 pa morgonen). Efter nagra tunga sakerhetskontroller dar de i princip rensade vaskorna var vi fria att rora oss mot de redan dunkande hogtalarna.

Allt var relativt lugnt tills Banton intog scenen och helt tog over publiken. Folk borjade skrika, sjunga och hela omradet forvandlades till ett stort dansgolv. Vatten, Tropical (som Sveriges MER fast med tropiska frukter och 100x godare) och Imperial kastades och skvattes runt. Pa vissa stallen lag aven marijuanaroken tjock. Denna stamning holl sig sedan i, i de ca 9 timmar konserten bestod av.

Pa kvallen varkte hela min kropp, huden rod av den intensiva solen, mina sneakers smutsiga och mitt har liknade dreads. Men en lang dusch och manga glas vatten senare var jag aterhamtad. Lycka.