Som ni kanske lart er under arets gang ar att nar jag inte har skrivit nat pa lange betyder det att jag inte befunnit mig hemma i San José. Denna gang akte jag upp till Santa Cruz och det underbara Guanacaste igen. Larde kanna mer av landets fantastiska strander och aven provinsens huvudstad Liberia (a.k.a. oknen med sina sjuka 40 graders varme). Akte aven pa min troligen sista trip till min favoritstrand Playa Samara, sorgligt avsked men som tur ar har jag skaffat mig lite kontakter dar som kanske kan vara brukliga i framtiden.
I helgen fick jag aven lara kanna den kanda Playa Jacó, Puntarenas. I USA ar stranden tyvarr valkand for prostitutionens skull vilket ocksa marks ganska tydligt pa Jacós gator (gamla gringos hand i hand med unga latinas). Som tur ar betyder dock Jacó mer an det. Det ar dar man hittar go mat, fint hav och bra surf.
Och varje gang jag lamnar San José blir jag pamind om hur otrolig natur detta land har. Moder Natur maste verkligen alska Costa Rica. Jag har blivit sa bortskamd med vadret har att jag ar lite radd for hur jag kommer ma nar jag kommer tillbaka till mitt nordiska hem. Det har varit enkelt att vanja sig vid att aldrig kanna mindre an 20-gradig kyla och att nastan alltid vakna upp till lysande sol.
Ett exempel pa Costa Ricas fantastiska vyer ar Montes del Aguacate dar man passerar pa slingriga vagar nar man aker till Jacó. Det ar svart att fanga the beauty pa bild men har ar nagra forsok: bild, bild, bild. Synd bara att det som vanligt finns manga kors vid dess sidor. Vila i frid.
