La ley, la paca, los tombos

La ley, la paca, los tombos. Polisen har alltid manga namn. Den costarikanska snuten har det hart. Korruption och att acceptera mutor ar lika sjalvklart for dem som att bara de tyngsta vapnen. Att kora for fort eller t.o.m. onykter kostar 10,000 colones (ca 150 SEK), att bli stoppad med droger pa sig kan man komma undan med 5,000 colones.

Men det ar egentligen helt forstaeligt. Sa blir det helt enkelt nar man betalar ca $400 i lon per manad till en polis. Kora taxi, salja droger eller steka burgare ar battre betalt. Kids som snackar engelska och jobbar pa Call Centers tjanar nastan 4 ganger sa mycket.

Skrammande? Kanske. Jag har dock bara upplevt korruption pa bottenniva. Vad som dock oroar mig pa riktigt ar vad som egentligen hander bakom stora utredningar i detta land. Utredningar som laggs ner, massmedia som plotsligt slutar rapportera och allt som blir tyst. Det ar fucked up.

¿Quién es la mas tuanis del aula?

uniform decimo año (10th grade) '08 och uniform quinto año (11th grade) '09 i Liceo de Coronado.

La libertad esta en la mente

McPinto med McNatilla, mantequilla och McCafé + Basta chokladen och "Min far hade en drom" av Barack Obama, kanske den mest intressanta amerikanska president nagonsin.

Feliz cumpleaños Hanniska

18 ar. Samhallets generalisering for nar man ar redo att bli myndig. Nu blir man slutad att kallas minderarig och blir overlag mer accepterad.

Det kanns lite konstigt att fylla arton. Det later sa lite. Nar jag tanker tillbaka kanns det som om jag har manga fler ar bakom mig. Men jag klagar inte, jag ar fortfarande ung och jag ar glad over vad jag hunnit med i livet.

Framforallt vill jag fora fram hur tacksam jag ar for den tiden jag fatt. Over varje ny dag ar jag verkligen glad. Livet ar det enda och finaste jag har, och kanslan av att leva gor mig lycklig. Det basta jag vet ar att vakna upp pa morgonen, ga ut i solen och med halsa andas in frisk luft.

Det enda jag onskar mig idag ar lite tid till i livet, kanske sa att jag en dag aven far se min nittonarsdag.

maxi di vybez up inna di Puerto Viejo

Tidigt fodelsedagsfirande i form av weekend-trip till Puerto Viejo i provinsen Limón som ligger vid den karribiska kusten. Denna sida av Costa Rica liknar pa manga satt Jamaica, klimatet ar identiskt (fuktig luft och extrem varme) och majoriteten invanare ar faktisk jamaicaner.

Helgen hade i alla fall allt... forutom somn. Som vanligt ar hojdpunkten listandet av nytt folk. Denna gang kande mig valdigt yo da jag larde kanna tre Joe's. En Joe fran San Fransisco, medskapare till Upper Playground som for ovrigt ar ett grymt street wear marke som alltid samarbetar med de basta graffiti/street art -artisterna, big up. Han var pa semester och reste bara runt i Costa Rica och Panamá. Andra Joe fodd i Kingston, Jamaica uppvaxt i Puerto Viejo, troende rasta med de langsta dreads jag sett och med skona intelligenta tankar om livet. Tredje och sista Joe, ursprungligen fran Panamá men bor sedan fyra ar i Puerto Viejo... enligt honom. Jag borjade tvivla lite nar vi satt och pratade pa stranden klockan fem pa morgonen da tva poliser kommer gaendes emot oss och borjar revisera oss. Enligt poliserna hade han inte en stampel i sitt pass som han borde ha sa det slutade med att de drog med honom och holl honom inlast hos immigrationsverket i tio timmar.

(Videon ar en liten mash up fran Puerto Viejo, artistiskt)

Vad jag alltid ocksa uppskattar som mest ar de otroliga stranderna och den varmande solen. Och om det finns en club sponsrad av Costa Ricas reggaemusiksimperium Rising Sounds alldeles framfor havet med bord pa stranden vet ju alla att det inte kan bli battre. Hogt dunkande reggae blandat med galen dancehall, rastas drickandes Hennessy och rokandes ganja.

Det lilla vi sov denna helg var i nagra av de manga hangmattorna hotellet hade i skuggan... Det ar sahar man njuter av livet allra mest. Och det basta sattet man firar in sina 18 ar i livet.

Día Nacional del Gallo Pinto

8 mars, den internationella kvinnodagen... och Día Nacional del Gallo Pinto, den sa traditionella costarikanska frukosten.

Igar holls la Fiesta Nacional del Gallo Pinto har i Paseo Colón. Det gjordes en gigantisk gallo pinto som inneholl foljande ingredienser: 1000 kilo ris, 1300 kilo bonor, 500 kilo rodlok, 30 kilo vitlok, 300 kilo chile och 46 kilo salt, allt detta for att fylla 50 000 tallrikar.

Terror Lapidario Capitalista

I Oktober forrforra aret holls en folkomrostning i Costa Rica om frihandelsavtalet CAFTA (eller TLC som det kallas har) som skulle innebara fri handel med USA. Det ar en fraga som debatterats under de senaste sex aren och delat invanarna i tva lager.

Med bara 51,6% av rosterna (i den forsta folkomrostningen i costarikansk historia) vann ja-sidan och forslaget gick igenom. Nej-sidan var dock stark och rorelsen ar fortfarande synlig. Hundratals gatuhorn i San Josés center pryds med "NO TLC"-klotter och pa broar som finns over de storsta vagarna har graffitiartister fort over sina asikter i sin konst i form av stora malningar.

Sjalv har jag svart att ta stallning till vad som ar bast for landet. Kort sammanfattat innebar frihandelsavtalet att marknaden i Costa Rica oppnas.

I och med att forslaget gick igenom riskeras marknaden nu att oversvammas av billiga, massproducerade jordbruksprodukter fran USA, vilket skulle vara forodande for landets bonder. A andra sidan kan fri handel skapa battre forutsattningar i samhallet och utveckla landet. Manga av landets foretag ar helt beroende av export och manga amerikanska foretag har etablerat sig i landet och ger manga arbetstillfallen.

Vissa sager att de ar glada att forslaget gick igen p.g.a. att de har trottnat pa korruption och myndigheter som gor vad de vill, nar de vill, hur de vill. De anser att det kommer rycka ur Costa Rica fran tredje varlden.

Andra ar djupt oroliga. For de utlandska foretagen innebar TLC namligen billigare arbetskraft och for costarikaner innebar det loner upp till 10 ggr hogre an i ett nationellt foretag. ... for de som kan engelska och har hogre utbildning da. (vilket majoriteten av landets befolkning inte har). Det ar det som ar problemet, och det ar detta som skapar oro. Bonderna och anstallda inom offentlig sektor vet inte vad de ska gora.

En stor fraga ar om Costa Rica kommer att bli helt uppslukad av USA och om dess invanare bara kommer att arbeta for USA och inte deras eget land, och kommer deras kultur och seder forsvinna med alltfor stort amerikanskt inflytande?

Jag vet inte. Men jag ar radd for det. Forra aret demostrerade 80 000 manniskor mot TLC pa San Josés gator, jag ar med dem.