En suecia soñando

Jag hann aldrig skriva mitt avslutningsinlägg i Costa Rica. Sista helgen stack vi iväg på en oplanerad tripp till Puerto Viejo a.k.a. det karibiska paradiset. Punta Uva får en att böja sig och tacka för livet. Det är sådär så att inte en enda bild kan fånga ens hälften av dess skönhet.

I alla fall, nu är jag tillbaka till Sverige och vill avsluta denna blogg med shout outs till alla. Först och främst tack till min föräldrar som gav mig chansen, jag är er evigt tacksam. Tack till de vänner som trodde på mig och fortfarande gör det. Tack till familjen Sandoval för er gästfrihet. Tack till Karolina för att du gav mig den syster jag aldrig haft. Tack till Andrés för all glass. Tack Hancock för att du visade mig en annan sida av livet. Tack till alla övriga som gjorde min tid oförglömlig. Jag vill aldrig förlora er.

Denna blogg har varit ett försök att dokumentera allting och jag har gjort så bra jag kunnat, men samtidigt vet jag att det inte är någonting. Inga bilder och inga texter kan beskriva det jag upplevt.

I Costa Rica under året har jag sett både det finaste och det värsta jag sett i hela mitt liv. Det finaste den otroliga naturen och den otrolig kärlek folk visar till familj och vänner. Det värsta de hundratals crackmissbrukarna på Chepe's gator och den stora fattigdom som tär på hundratusentals människor runt om i landet.

Det är stor omställning att komma tillbaka till Sverige. Jag bryter på spanska, trafiken går i slow motion, det är jätterent överallt, jag håller på att frysa ihjäl, allt är high tech och... halva mitt liv är på andra sidan jorden.

(Detta blir mitt sista inlägg, tack till er som följt mig)

Me van a hacer una falta increíble gentz

3 Juni 2009... mitt ar har borjar ta slut. Den 12 juni gar flyget fran San José. Den 14 juni landar jag i Stockholm. Som jag sa forut nar jag gjorde listan over saker jag saknade fran Sverige, sa kommer listan over saker jag kommer sakna harifran vara mycket langre:

Forst och framst; "familj" och vanner, alla underbara manniskor jag lart kanna. Kan inte saga mer an att jag kommer att kanna en obeskrivlig saknad.

Sedan: solen, alla arenas-butikerna som providat mig med freshness hela aret, los caribeños (stekta/friterade bananer), att kunna aka pa weekend-trips till nagra av varldens finaste strander, den billiga olen, prata spanska, varmen, Tropical Piña, los puestos i skolan, konserterna med de manga reggaeartisterna som kommer mellan jamna mellanrum (for har finns det publik), gallo pinto min alsklingsfrukost, lugnet i Guanacaste, jordbavningar, den skona atmosfaren pa utestallen, det goda kaffet, hunden, surfkulturen, folkets oppenhet, komma hem kl. 04 och fortsatta skratta hela natten med K, de skona nationella artisterna, ata glass aret om, ghettogymmet dar det alltid dunkar ut old school hiphop, alla tropiska frukter, billiga taxis, vakterna i el barrio...

... jag kan go on and on, tro mig.

Luego de que Dios pintó el cielo en la Creación, lavó los pinceles en las aguas termales

Jag hade den basta helgen. Den borjade med min favorit McPinto med McCafé pa McDonalds i San José. Vid middagstid var vi framme vid La Fortuna och vid vulkanen Arenal. Nagon timme senare badade vi i "las aguas termales" (varma naturliga vattenkallor fran vulkanen). Nar det borjade morkna sag vi lavan lysa ur vulkanen medan vi at middag nedanfor med en señor sjungandes trova. Vid midnatt satte vi oss i jacuzzin och njot av den varma natten. Morgonen darpa vaknade jag, gick ut och sag den stora vulkanen resa sig upp hogt over bergen.

Om det inte var uppenbart innan sa ar det definitivt det nu; Moder Jord alskar Costa Rica! Och jag alskar Moder Jord. Jag har aldrig i mitt liv sett nagot sa fint innan.

Mae como estoy disfrutando

Tankte dela med mig av mina favoritstallen i Costa Rica (utan inbordes ordning, bilder eller lankar finns pa siffrorna):

1) Plaza de la cultura (San Josés center). Inte for att det ar speciellt fint utan for att det ar dar folk samlas, pratar, skrattar och ater glass.
2) Playa Samara/Playa Carrillo (Guanacaste). Mina tva favoritstrander som ligger bredvid varandra. Den vitaste stranden med de blaaste havet, de gronaste palmerna med de godaste kokosnotterna.
3) El Pueblo (San Josés center). Bar-byn med de fria barerna och de galnaste dansgolven. Det ar aven dar min favoritklubb "Ebony" befinner sig. Det ar en renodlad dancehall/hiphop/reggae-klubb med den skonaste atmosfaren.
4) Santa Barbara de Santa Cruz (Guanacaste). Den lilla byn som jag besokt manga ganger under aret och dar jag skaffat mig manga vanner.
5) Häagen Dazs-glasskafé (Curridabat, San José). Med den overlagst godaste glassen.
6) Roots (San Pedro, San José). Min andra favoritbar dar man oavsett veckodag kan satta sig ned med en kall Imperial, prata med sina homiez och njuta av all musik relaterad till roots & reggae.
7) Arenas-butikerna (Finns overallt i hela landet). Costa Ricas storsta surf/skate-kedja med det freshaste man kan hitta i den vagen.
8) Puerto Viejo (Limón). Det karibiska paradiset.
9) Bagelsmen's (San Pedro, San José). Deras bagels med queso crema och lax ar de basta. On top of that ar stallet skont inrett och har wire-less internet.

la felicidad de vivir el amor al máximo

Som ni kanske lart er under arets gang ar att nar jag inte har skrivit nat pa lange betyder det att jag inte befunnit mig hemma i San José. Denna gang akte jag upp till Santa Cruz och det underbara Guanacaste igen. Larde kanna mer av landets fantastiska strander och aven provinsens huvudstad Liberia (a.k.a. oknen med sina sjuka 40 graders varme). Akte aven pa min troligen sista trip till min favoritstrand Playa Samara, sorgligt avsked men som tur ar har jag skaffat mig lite kontakter dar som kanske kan vara brukliga i framtiden.

I helgen fick jag aven lara kanna den kanda Playa Jacó, Puntarenas. I USA ar stranden tyvarr valkand for prostitutionens skull vilket ocksa marks ganska tydligt pa Jacós gator (gamla gringos hand i hand med unga latinas). Som tur ar betyder dock Jacó mer an det. Det ar dar man hittar go mat, fint hav och bra surf.

Och varje gang jag lamnar San José blir jag pamind om hur otrolig natur detta land har. Moder Natur maste verkligen alska Costa Rica. Jag har blivit sa bortskamd med vadret har att jag ar lite radd for hur jag kommer ma nar jag kommer tillbaka till mitt nordiska hem. Det har varit enkelt att vanja sig vid att aldrig kanna mindre an 20-gradig kyla och att nastan alltid vakna upp till lysande sol.

Ett exempel pa Costa Ricas fantastiska vyer ar Montes del Aguacate dar man passerar pa slingriga vagar nar man aker till Jacó. Det ar svart att fanga the beauty pa bild men har ar nagra forsok: bild, bild, bild. Synd bara att det som vanligt finns manga kors vid dess sidor. Vila i frid.

Todos somos iguales!

Jag har lange velat skriva ett inlagg om karnan av kulturen har... men det ar svart. Jag vet inte vart jag ska borja och hur jag ska forklara den. Men manga ganger under det har aret har jag bitit mig i lappen for att halla tyst nar vissa meningar uttrycks. Jamstalldhet mellan konen ar ett av de svaraste amnena att halla tyst om.

Vi lever pa 2000-talet, jamstalldhet mellan man och kvinna borde vara sjalvklart. I Costa Rica och i princip alla Latinamerikanska lander pagar det dock fortfarande en kamp.

1) I manga hem ar kvinnan fortfarande hemmafru, lagar mat, stadar och tar hand om barnen. Det forvantas ingenting av mannen.

2) Mannen hurrar om de ser en sexig tjej pa gatan... men om det ar en fru eller en dotter det handlar om ar det en helt annat sak.

3) Alla professionella ar av det manliga konet.

4) Om det star mellan man eller kvinna har mannen alltid det sista ordet.

Ett presidentval pagar just nu och en kvinna deltar. Jag onskar att hon skulle kunna vinna. Tyvarr ar jag dock ganska saker pa att hon inte har en chans mot de andra... hon ar ju kvinna. Ojamstalldheten marks alltsa tydligt overallt och det gor verkligen ont att se hur kvinnorna fortrycks. Jag vill bara skrika ut mina asikter och ge mina medsystrar en annan bild om hur det kan vara. Samla ihop dem och uppmuntra dem till att resa sig upp ur fortrycket.

Och ja, jag inser att jag later som en upprorisk feminist... men vem som helst forvandlas till det i denna situation. Jag skulle alska att utbilda folk om amnet har, aven om jag vet att det skulle bli en lang kamp (for ojamstalldheten ar djupt rotad i kulturen). Men nar jag tanker pa resultaten sa skulle kampen vara vard det. Todos somos iguales!

Kaboom Costa Rica dosmilnueve

Gentleman (eller Tilmann Otto som han egentligen heter), en av de fa europeér som ar accepterade pa reggae scenen, tog igar over San José och Club Vertigo. Sallskapade gjorde de nationella artisterna Toledo, Banton och Michael Livingstone (den forsta personen med att gora reggae pa spanska) och framforallt Gentlemans egna Far East Band. Gentleman alskade publiken och publiken alskade honom. Stamningen var hog hela natten och nar han runt kl. 03 drog av sin "Dem Gone" var allt ett dansande och sjungande hav. Jag njot... for jag vet att nagon sadan har stamning tyvarr aldrig skulle infinna sig i Europa (och mindre i Sverige).

Tack Rising Sounds som gjorde det mojligt! Och tack till min van DJ Chrome for VIPen.

un artista quien seguramente va a quedar grabado en la historia de reggae entre los grandes

Gentleman i Costa Rica 30 April 2009.

La gripe porcina

Vad som tacker de flesta omslag av tidningarna jag lankade ar "La gripe porcina" (svininfluensan). Pa TV ar det det enda som visas. Varje kanal sander bilder fran Mexiko City (dar man misstanker att 152 personer redan dott) och hela befolkningen gar runt med masker. Costa Rica har stangt av alla flygkontakter med Mexiko for att minska spridningen. Anda har nu tva fall av influensan konfirmerats i Costa Rica. Presidenten Oscar Arias har gett ut informerande och varnande tal. Han har aven suttit i mote i det Vita Huset med Barack Obama och manga andra centralamerikanska presidenter.

On top of that har inget apotek i centrala San José alcogel eller masker till forsaljning. Denna situation oroar mig. Jag ser framfor mig, som om i en dalig sci-fi film, hur jordens befolkning sjuknar in. Dessutom har detta hant forut och historien finns tydligt dar att beratta for oss hur det gick. Och nu nar varldens kommunikationer ar battre och snabbare sprids virus med mycket hogre hastighet. Jag hoppas verkligen att vi har lart oss tillrackligt fran vart forflutna for att overkomma det har.

¿Qué loco, qué pasa?

Vad hander i detta land? Och hur beskriver costarikanska journalister vad som hander i varlden? Har ar lite online-tidningar:

spanska:
- La Nación, landets framsta tidning.
- Al día, en av de basta.
- Diario Extra, Costa Ricas motsvarighet till aftonbladet.

engelska:
- Tico Times, gringosarnas favorit.
- AM Costa Rica, nyborjarstil men en del lasvart.